Leva med BRCA

Den 29 september var jag på mitt första återbesök efter operationen. Innan jag besöket hade jag oroat mig en hel del för mina bröstvårtor – jag var rädd att blodcirkulationen inte var tillräckligt bra då färgen på mina bröstvårtor pendlade mellan att vara rosa och att vara ganska mörkt grå. När hud dör och stöts bort av kroppen blir vävnaden nämligen svart. Jag var rädd att detta var på väg att hända mig. När jag kom till plastikmottagningen på Sahlgrenska och fick träffa bröstsköterskan blev jag mycket lugnare. Hon berättade att jag inte behövde oroa mig för mina bröstvårtor och att det inte var något ovanligt att de var lite gråa – detta försvinner senare. Hon var övertygad om att de kommer att klara sig.

Under återbesöket fick jag höra att min hud runt bröstvårtan och under bröstet (där stygnen sitter) är väldigt ansträngd. Detta gäller bägge mina bröst men särskilt det vänstra. Detta bröstet är lite mer svullet än det högra och det har även blivit ett stort blåmärke runt bröstvårtan och ner under bröstet. Min hud är, som jag nämnt tidigare, väldigt tunn. Bröstsköterskan valde därför att ta bort mitt svarta bröstband (det band som sitter över bysten och som håller implantaten på plats). Hon ville ge min hud en chans att återhämta sig och ta bort allt som spände över den. Jag fick även nya kompresser att lägga på stygnen och bröstvårtorna. Dessa kompresser används tydligen på cancerpatienter efter strålning just för att huden är så skör. Ett nytt besök bokades in redan på måndag den 3 oktober. Då ska jag träffa min bröstsköterska och en läkare. Jag hoppas att allt går bra och att min hud återhämtar sig snart. Håll tummarna.

Något som kan vara viktigt att tänka på när man ska genomgå denna operationen är att inte ha för bråttom med att komma igång efteråt. Jag har utmanat ödet lite för mycket visade det sig. Självklart ska man upp på fötterna och röra på sig – var inte rädd för detta. Man ska även göra sina övningar som man fått av sjukgymnasten. Bara några dagar efter min operation började jag tänka ”men detta gör ju inte så ont, då är det säkert ingen fara att jag gör det”. Vilket innebar att jag lyfte lite för tunga saker, öppnade tunga bildörrar med mera. Detta kan vara en av anledningarna till att min hud är överansträngd. Jag har ansträngt mina armar och min bröstkorg mer än vad man borde göra till en början. Typiskt mig. Jag är envis och vill inte be om hjälp till ALLT. Men nu ska jag ta det lugnt och hoppas att jag får höra något positivt på måndag.