Leva med BRCA

Den 16 november följde min mamma och syster med mig till Kirurgimottagningen på Sahlgrenska för ett samtal med kirurgen Fredrik Brorsson (specialistläkare i allmänkirurgi och plastikkirurgi). Jag trodde att detta var ett möte där vi skulle diskutera operationen och sätta upp mig på kölistan men så var tyvärr inte fallet. Hela mötet gick ut på att jag fick försöka övertala dem att låta mig genomgå denna operationen. Han talade om alla komplikationer som finns och han var tydlig med att han kommer hjälpa mig och att det endast var en fråga om tajming. Han ville vara säker på att jag inte kommer ångra mig, vilket är bra men samtidigt lite jobbigt eftersom jag känner mig själv och jag har aldrig varit så säker på något i hela mitt liv. Vad spelar det för roll om jag gör operationen nu eller om fem år? Den kommer fortfarande bli av. Självklart är inte detta en operation som jag vill göra. Den är fruktansvärt skrämmande och jag önskar att jag aldrig skulle behöva genomgå den men jag har ju faktiskt inget annat val om jag vill vara säker på att jag aldrig kommer utveckla bröstcancer. 

Han pratade väldigt mycket om, som jag nämnt ovan, de olika komplikationerna och hur det ofta resulterar i flera operationer under en längre period vilket för många är väldigt jobbigt. Detta är också det värsta som kan hända enligt mig, eftersom jag vill ha detta överstökat på ett så smidigt sätt som bara möjligt. Men det är ju som sagt en strid som är oundviklig och som kommer bli av förr eller senare. Jag väljer att tänka på det positiva som operationen för med sig. Även om det finns många negativa komplikationer så kan inte dessa slå ut det positiva som operationen medför. Det positiva som operationen medför är viktigare än allt annat och det är att jag aldrig mer kommer behöva oroa mig för att utveckla bröstcancer. Risken trillar ner från 80% på knappt 2%. 

Mötet slutade med att Fredrik skickade iväg mig till fotografen för att ta bilder på brösten som han sedan skulle ta upp på ett möte med sina kollegor. Han ville ha stöd från sina kollegor innan han kunde ge mig ett svar. Eftersom jag är relativt ung (21 år) skulle de behöva ändra sin policy och jag skulle bli bland de yngsta som får genomgå operationen. 

Den 25 november fick jag svar, det löd så här: 

Hej! Jag har haft tillfälle att diskutera din situation med mina kollegor. Vi kommer att kalla dig för ett återbesök till vår mottagning efter att du har gjort nästa kontroll, så kan man diskutera eventuell operation vid det tillfället. Tanken är att du ska få ytterligare betänketid och ha en invändningsfri kontroll innan vi går vidare och tar ställning till operation men mina kollegor och jag är överens om att vi bör göra avsteg från våra rutiner i ditt fall. Kallelse kommer i separat brev. 

När jag fick hem brevet blev jag väldigt glad. Det kändes äntligen som de förstod mig. Nästa mammografi har jag i maj 2016. Därefter är ett möte bokat på Kirurgimottagningen och därefter står jag förhoppningsvis i kölistan för att genomgå min förebyggande bröstoperation.