Leva med BRCA

I mitt tidigare blogginlägg berättade jag att min hud inte fått tillräckligt med blodcirkulation och att jag skulle vara tvungen till att genomgå en ytterligare operation. Jag berättade också lite om vad min plastikkirurg planerat att göra under denna operationen. Planen ändrades dock ganska snabbt.

På eftermiddagen den 2 oktober ringde den plastikkirurg som jag tidigare träffat på morgonen. Hon berättade att hon skulle vilja sätta mig på akutlistan för operation och att hon ville operera mig redan dagen efter – den 3 oktober. Jag blev till en början väldigt osäker och tyckte det var otroligt jobbigt. Hon var ett helt nytt ansikte för mig och jag kände henne inte. Min ursprunglige plastikkirurg var på semester och jag kände mig kluven på vad jag borde göra. Hon förklarade att min hud inte mår bra och att hon skulle behöva ta ur mina implantat och ersätta dessa med expanderprotesen så att min hud får vila och återhämta sig. Hon berättade också att mina bröstvårtor inte hade någon chans att överleva. Jag blev ledsen då jag absolut inte ville ta ut mina implantat. Tanken på att gå omkring helt plattbröstad var väldigt jobbig, även om det bara skulle handla om några veckor. Samtalet slutade med att jag sa ja till operation och till den metod hon ansåg vara lämplig – att använda expanderprotesen var ju trots allt planen från början. Jag blev inlagd på sjukhuset kvällen den 2 oktober och fick en operationstid klockan 12:00 på måndagen den 3 oktober.

Jag upplevde att smärtan var värre efter denna operationen. Detta berodde på att man inte använt all den smärtlindring som man gjort under den första operationen eftersom detta ingreppet var mycket mindre. Jag fick dock all smärtlindring jag bad om och sköterskorna tog väldigt bra hand om mig. När jag låg i min sjukhussäng kände jag mig uttömd på energi. Min positiva inställning var inte alls lika bra som den varit från första början. Jag är en människa som älskar planering och ordning. Jag måste vara förbered på saker för att kunna hantera dem på bästa sätt. Nu har jag dock lärt mig att det inte går att planera dessa operationerna och att man måste vara beredd på allt oväntat som kan ske. Efter denna operationen känner jag att jag tog ett steg tillbaka. Nu börjar hela rutinen med tabletter, blodförtunnande sprutor och min sårläkning om från början. Jag har inga dränage kvar vilket känns väldigt skönt. Dessa plockades bort dagen innan jag fick åka hem från sjukhuset den 4 oktober.

Nu sitter jag här hemma och försöker hålla energin uppe och ha en positiv inställning till allt som har hänt. Ibland är det svårt och ibland är det lätt. Jag vet att det kommer bli bra – jag tycker bara inte om när saker tar lång tid. Nu är det viktigaste att allt läker som det ska och att min hud återhämtar sig. På fredag (7 oktober) ska jag tills sjukhuset och titta så att operationsområdet ser fint ut. När allt har läkt (detta tar cirka 3 veckor) kan man börja fylla på protesen med koksalt. Detta gör man sedan en gång per vecka tills man uppnått den storlek som man vill ha. Totalt tar detta cirka 3-6 månader. Därefter blir det en till operation då expanderprotesen tas ut och en permanent protes sätts in. När detta sedan har läkt kan man göra de konstgjorda bröstvårtorna.